söndag, januari 31, 2010

Pelops och Hippodameia

Pelops var en hjälte i grekisk mytologi, son till kung Tantalos i Lydien och Dione samt sonson till Zeus.

För att pröva gudarnas allvetenhet styckade Tantalos sin son Pelops och anrättade av honom en måltid åt gudarna. Endast Demeter som var försänkt i sorg över sin förlorade dotter, lät narra sig att äta upp den ena skuldran. Då gudarna återupplivade Pelops ersattes denna med en skuldra av elfenben.

Pelops begav sig till Pisa i Elis där han i kappkörning besegrade den grymme kung Oinomaos. Som pris vann han kungens dotter, den sköna Hippodameia och hennes faders rike. Vid Olympia hölls sedan en tävling vart fjärde år för att högtidlighålla detta kapplopp.

Med Hippodameia hade Pelops två söner, Atreus och Thyesthes. Ytterligare en son som var resultatet av kungens kärleksförbindelse med nymfen Danais hette Khrysippos. Atreus, som var gift med Aërope, blev kung av Mykene och hade två söner, Agamemnon och Menelaos. Thyesthes hade en son, Aigisthos. Dessa liksom hans övriga avkomlingar, Pelopiderna, blev namnkunniga genom en kedja av gräsliga brott. Enligt en saga skall detta förhållande haft sin grund i en förbannelse som vilade över Pelopidernas hela ätt. Förbannelsen hade Pelops ådragit sig genom att trolöst mörda kung Oinomaos körsven Myrtilos som hjälpt honom att vinna segern över Oinomaos. Pelops hade nämligen förmått Myrtilos att sätta in en trasig hjulaxel i kungens vagn varvid kungen planenligt körde ihjäl sig och för denna hjäp ville Myrtilos utkräva den utlovade belöningen.

Pelops är berömd som stiftare av de olympiska spelen. Han var en mäktig härskare och utvidgade sitt välde över en stor del av den grekiska halvön Peloponnesos som sägs ha blivit uppkallad efter honom.

lördag, januari 30, 2010

Gracerna (chariterna)

Gracerna var döttrar till Jupiter och de var tre till antalet.

Aglaia (strålande)
Euphrosyne (glad)
Thaleia (blomstrande)

Gracerna företräder skönhet - kyskhet - kärlek eller skönhet - åtrå - uppfyllelse.

De uppräder med Venus eller Apollo.




Jean-Baptiste Regnault, 1754-1829, fransk målare under nyklassicismen.


Jean-Baptiste Regnault,
De tre gracerna, 1797-98,
olja på duk, 204 x 153 cm

Apollo och Muserna

Apollo är herre över de 9 muserna, beskyddarna av konst och vetenskap. De hör hemma på Parnassen. Deras respektive områden beskrivs olika av olika författare, men en vanlig uppdelning är följande:

Erato - kärleksdiktning
C(K)alliope - episk diktning och vetenskap
Melpomene - tragedi och sång
Terpsichore - dans
Urania - astronomi
Euterpe - lyrisk poesi ledsagad av flöjtspel (musik)
C(K)lio - historieskrivning
Polyhymnia - dans och musik (mim), religiös körsång
Thalia (Thaleia) - komedi




Maurice Denis, 1870-1943, fransk målare och författare.


Maurice Denis, Muserna, 1893,
olja på duk, 172 x 138 cm

tisdag, januari 26, 2010

Apollo - Helios

Apollo körde solvagnen över himlen. Ursprungligen gjordes detta av Helios.

Helios eller Helios Panoptes som han också kallades, tillhörde den grekiska mytologin och var en personifiering av solen. Hans grekiska namn betyder "solen", liksom det latinska namnet Sol. Hans andra namn, Helios Panoptes, betyder "den allseende" på grekiska. Helios har även givit namn till grundämnet helium eftersom det är en av de viktigaste beståndsdelarna i solen.

Helios var solens gud, men även havrens väktare samt gud över gåvan att kunna se. Han bodde i ett gyllene palats som låg i jordens östra delar i den stora floden Okeanos som omgav världen. Varje morgon åkte han med sin gyllene vagn, som drogs av de kraftfulla eldiga (ibland bevingade) hingstarna Eos, Pyrois, Phlegon och Aithon över himlen varje morgon. När han nått Hesperidernas (kvällarnas) land i väster åkte han tillbaka över Okeanos vatten i en av Hefaistos båtar och solnedgången skapades.

Helios avbildades ofta som en stilig, skägglös man iklädd lilafärgade kläder med en strålande gloria runt huvudet.

Helios var son till ljusets gud Hyperion och gudinnan Theia. Tillsammans med sina två systrar, mångudinnan Selene och gryningsgudinnan Eos, utgjorde de vad som kallades "ljusets barn".

Helios hustru hette Rhode , men han hade likt de andra stora gudarna ett stort antal älskarinnor och barn och det fanns många barn som han möjligtvis kunde vara far till.



Odilon Redon, 1840-1916, fransk målare och tecknare.


Odilon Redon, Apollos vagn


Johan Liss, 1597-1627, ledande tysk barockkonstnär.


Johann Liss, Phaetons fall, början 1600-tal, olja på duk

tisdag, januari 19, 2010

Apollo (Apollon)

Apollon är en viktig gud i grekisk mytologi Han kallas Apollo i romersk mytologi där han är lika viktig. Han framställs vanligen som en ung man med vackra anletsdrag och hans kännetecken är lager, lyra, delfin och korp. Han var son till Zeus och Leto. Apollon var en utsökt bågskytt.

Apollon hade flera funktioner varav den viktigaste var den som orakel. Den rollen kan spåras tillbaka till gudinnekulten i Delfi men Apollon var också jägare, läkare och musiker. Han föddes tillsammans med sin tvillingsyster Artemis på ön Delos dit hans moder hade flytt undan Heras vrede. Apollon stod i konflikt med gudarna Dionysos, Pan och Hermes som alla hade anknytning till djurhållning. Detta har tolkats som en produkt av rivalitet mellan olika nomadiserande herdefolk. Ursprungligen tros Apollon ha varit en solgud.



Praxiteles, 300-talet f.Kr., grekisk bildhuggare som tillhörde den attiska skolan där han tillhörde de främsta inom genren.


Praxiteles, Apollon ödledödaren,
romersk kopia, marmor,
h = 149 cm, orginal fr 350 f.Kr.


Giovanni Battista Tiepolo, 1696-1770, italiensk målare.


Giovanni Battista Tiepolo, Apollo och Daphne,
1743-44, olja på duk, 96 x 79 cm

måndag, januari 18, 2010

Pygmalion och Galatea (ur Ovidius)

Pygmalion var en cyprisk bildhuggare som avskydde och misstrodde damer men förälskade sig i en kvinnostaty som han själv hade gjort. På hans enträgna böner gav gudarna liv åt marmorn varpå han gifte sig med sitt verk. Statyn som får liv har i modern tid döpts till Galatea. Själva historien återgår emellertid på en dikt av Ovidius och har inte stått berättelsen om den andra Galatea efter i fråga om scenisk popularitet.



Francois Boucher, 1703-1770, fransk målare. Han var den mest utpräglade representanten för rokokostilen.


Francois Boucher, Pygmalion och Galatea,
1767, olja på duk, 230 x 329 cm

Nymfen Galatea

Galatea är en havsnymf i grekisk mytologi. En av nereiderna.

Galatea älskade den sicilianske herden Acis och åtråddes själv av cyklopen Polyfemos. Rasande av svartsjuka dödar Polyfemos Acis med ett stenblock varpå Galatea, utom sig av sorg förvandlar Acis blod till floden Acis på Sicilien, möjligen dagens Fiume Freddo.


Rafael, 1483-1520, italiensk konstnär, arkeolog och arkitekt under den romerska högrenässansen.


Rafael, Galateas triumf, 1511/14, fresk,
295 x 225 cm, Rom Villa Farnesina

Havets folk: Tritoner, nereider (najader)

Tritoner var i grekisk mytologi varelser som var till hälften människor och till hälften fiskar, de flesta barn till Poseidon. Den mest framträdande tritonen var Poseidons och Amfitrites son Triton.

Nereiderna var en grupp havsnymfer i den grekiska mytologin som fick sitt namn från sin gemensamma fader Nereus. Deras moder var oceanen Doris. Nereiderna förknippades särskilt med Medelhavet.

Nereidernas namn liksom deras antal kan variera. Vanligen uppges de vara femtio men till exempel nedan namnges femtioen nereider. Var och en av nereiderna var associerade med någon av havets olika aspekter. Tillsammans utgjorde de havsguden Poseidons hov och var alltid hjälpsamma mot sjömän som som hamnat i nöd. I den hellenistiska konsten framträder de som vågor som återspeglar havets rytm och skönhet. Glauce och Galene var ansvariga för havets skimrade vid lugnt vatten. Halie och Thoe ansvarade för vågornas fantasirika spel. Nisaea (Nesaie) och Actaea (Aktaie) kontrollerade de våldsamma bränningarna vid östränder. Ferusa (Pherusa) och Dynamene skötte svallandet och brusandet av de stora vågorna. Pasithea, Erato och Eunice (Euneike) tog hand om de fascinerande tidsvågorna.

Nereiderna var inte nödvändigtvis fridfulla och passiva varelser. Precis som de olympiska gudinnorna så kunde de vara hämndlystna när de blev förargade. Ett exempel på deras hämnd var när Cassiopeia drottning av Etiopien skröt med att hennes dotter Andromedas skönhet överglänste nereidernas. Nereiderna i sin tur krävde vedergällning, så Andromeda skulle offras till ett sjömonster. Hon blev dock räddad av hjälten Perseus som hon senare gifte sig med.


Arnold Böcklin, 1827-1901, schweizisk konstnär verksam främst i Tyskland och Italien. Han var symbolist och en av 1800-talets mest uppburne konstnärer.


Arnold Böcklin, I vågornas lek, 1886, olja på duk, 151 x 177 cm

Neptunus och Amfitrite

Amfitrite var en nereidnymf i den grekiska mytologin. Hennes latinska namn var Salacia som betyder "den saliga". Vanligen betraktades hon som dotter till Nereus och Doris, men vissa ansåg att Okeanos och Tethys var hennes föräldrar vilket därmed gjorde henne till en av okeaniderna.

Amfitrite var maka till havsguden Poseidon och mor till deras gemensamma son Triton. Hon kan även ha varit mor till tre av Poseidons andra barn; Rhode, Kymopoleia och Benthesikyme.

Amfitrite är mest omnämnd för sin tolerans gentemot sin makes erotiska eskapader.



Poseidon och Amfritrite på en vagn dragen av Tritoner

Neptunus (Poseidon)

Neptunus var en havsgud i romersk mytologi, en mindre mäktig motsvarighet till Poseidon i den grekiska mytologin. Neptunus gestaltades som en skäggig man med krona och treudd (ljuster), hans särskilda attribut.

Neptunus motsvarighet i den grekiska mytologin hette Poseidon och var en havsgud och flodgud. Han var även jordbävningarnas och hästarnas gud. Sjömän tillbad ofta Poseidon om ett lugnt hav, och man offrade hästar ner i havet till hans ära. Hans kännetecken är treudd, häst och fisk.

Poseidon var son till Kronos och Rhea, och bror till Zeus och Hades, make till Amfitrite. Med Amfitrite hade han sonen Triton.

Poseidon delade världen med sina syskon. Liksom sin yngre bror Zeus gjorde han ofta erotiska eskapader utanför äktenskapet.


Jacob Jordaens, 1593-1678, föddes i Antwerpen, flamlamländsk målare under barocken.


Jacob Jordaens, Neptunus skapar hästen, 1640-1650, olja pa duk, 67 x 130 cm