Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbeck, 1862-1946, föddes i Helsingfors 10 juli i en familj präglad av sjukdom, död och dålig ekonomi. Som fyraåring fick hon en allvarlig höftskada som kom att plåga henne i resten av livet. Hon fick ligga som konvalescent många månader och började då att teckna för att fördriva tiden. Hon blev snart så skicklig att hon som 11-åring kom in på Finska konstföreningens ritskola. Under åren 1877-79 studerade hon för Adolf von Becker i Helsingfors. När hon var 18 år fick hon resestipendium att studera utomlands. Hon var elev på Académie Colarossi pch reste på 1880- och 90-talen i Europa och bodde perioder i Paris och Bretagne i Frankrike samt i St Ives i England. Hennes konst visades på Salongen i Paris och på värdsutställningen i Paris 1889.

1901 går Helene Schjerfbeck in i en självvald isolering. Finland gick in i ett nytt skede i sin självständighetskamp och det fanns inte utrymme för annat skapande än det nationella som framhävde den finska identiteten. Schjerfbeck målade för franskt. Hon slutade att undervisa på Ritskolan och flyttade in i en lägenhet i den lilla avkroken Hyvinge där hon bodde 34 stillsamma år tillsammans med sin mor Olga. Hon fortsatte dock att måla och höll sig informerad om utvecklingen genom bl a brevväxling med vänner och med att studera tidsskrifter. När hennses mor dog flyttade Helene till Ekenäs och de två sista åren tillbringade hon i landsflykt från andra värdskriget i Sverige på Saltsjöbadens badhotell. Hon målade in i det sista.

Det tog lång tid för Helene Schjerfbeck att bli uppmärksammad i sitt hemland. Hon levde under en tid då kvinnliga konstnärer åsidosattes och hennes konstverk refuserades ofta på olika utställningar. Först 1937, när hon redan var en åldrad kvinna, slog hon igenom på allvar, med en utställning på Gösta Stenmans konstsalong i Stockholm. Från att tidigt gjort historiska och realistiska målningar utvecklade Helene Schjerfbeck sitt måleri i modernistisk riktning. Hon målade senare främst stilleben och uttrycksfulla självporträtt i ett mot ålderdomen allt mer reducerat och koloristiskt sparsmakat måleri.

Helene Schjerfbeck, Dörren, 1884, 40 x 33 cm

Helene Schjerfbeck, Porträtt av flicka, 1886

Helene Schjerfbeck, Konvaliescenten, 1888

Helene Schjerfbeck, På väg till kyrkan, 1900