Leonora Carrington

Leonora Carrington, surrealistisk målare och författare, föddes 1719 i nordvästra England i en övre medelklassfamilj. Hon reste till London 1936 för att studera måleri.

1937, endast 19 år, träffade hon den betydligt äldre och gifta konstnären Max Ernst. Kontakten Med Max Ernst ledde till att Leonora Carrington kom i kontakt med Surrealismen.

Samma år flyttade de tillsammans till Paris. Leonora anslöt sig till Surrealisterna men var också verksam som författare och debuterade 1938 med den franska novellsamlingen ”La Dame Ovale”.

När andra världskriget bröt ut spärrades Max Ernst in på grund av sitt tyska ursprung och Leonora Carrington flydde till Spanien. Efter ett mentalt sammanbrott lades hon in på ett privat sjukhus. Detta har hon skrivit om i sin bok ”En bas” som kom ut 1943.

Efter att ha gift sig med den mexikanske poeten Renato Leduc 1941 var hon en tid i New York innan hon bosatte sig i Mexiko 1942 där hon helt hängav sig åt att måla.

Paret skilde sig 1942 och 1946 gifte hon sig med den ungerske fotografen Imre Weisz.

Mexiko var den idealiska platsen för Carrington att utveckla sin konstnärliga stil. Det var ett land med gåtfullt och mytologisk karaktär.

Hon träffade också den kvinnliga konstnären Remedios Varo. De utvecklade tillsammans sina surrealistiska stilar.

Trots att Leonora Carrington är Europé är hon ett stort erkänt namn i Latinamerika inom Surrealisterna.

Leonora Carrington är idag verksam i Chicago, USA.

Leonora Carrington, Självporträtt,
1937-38, olja på duk, 65 x 81 cm


Leonora Carrington, Dagoberts tidsfördriv,
1945, tempera på masonit, 75 x 87 cm