Rebecca Solomon

Rebecca Solomon, 1832 – 1886, föddes i London. Hon kom från en framstående judisk familj där hennes 2 bröder också var konstnärer.

Rebecca lärde sig måleriet av sin äldre bror Abraham men även på the Spitalfields School of Design. Hon ställde med framgång ut sina tavlor mellan åren 1852 och 1869.

Tragiskt nog drabbades syskonen av olycka. Abraham dog ung och hennes yngre bror Simeon var alkoholiserad och kriminell. Rebecca blev alkoholiserad och ställde till med offentlig skandal. Hon dog mentalsjuk.



Rebecca Solomon, Kärt besvär förgäves, olja på duk, 57 x 61 cm

Marianne North

Marianne North, 1830 – 1890, föddes i Hastings, England.

Marianne reste jorden runt under 13 år för att studera växternas flora och med sin målarpensel avbilda dem. Resultatet kan man se på ”the Marianne North Gallery” som ligger i Botaniska Trädgården i Kew. Där finns mer än 800 målningar av Marianne North.

Marianne North räknas till en av de stora blomstermålarna.



The Marianne North Gallery i Kew

Sophie Anderson

Sophie Anderson, 1823 – 1903, föddes i Paris. Hennes far var fransman och hennes mor engelska. Sophie studerade porträttmålning i unga år hos Baron von Steuben i Paris.

När revolutionen bröt ut 1848 flyttade familjen till Cincinnati, USA där Sophie ägnade sig åt porträttmålning.

Sophie gifte sig med en engelsk konstnär och återvände till Europa, då till England 1854.

Sophie Anderson var en känd konstnär, men det finns inte många verk av henne som är bevarade.



Sophie Anderson, No Walk Today, 50 x 40 cm


Sophie Anderson, Elaine, 1870, olja på duk, 158 x 241 cm


Sophie Anderson, Turturduvan, Olja på duk, 36 x 29 cm

Lilly M Spencer

Lilly M Spencer, 1822 – 1902, föddes i England av franska föräldrar. 1830 emigrerade familjen till USA. Lilly växte upp i Cincinnati, Ohio, och var ett konstnärligt underbarn.
I hemmet gjorde hon porträtt av sina föräldrar på väggarna i naturlig storlek. På några år etablerade hon sig som ledande lokal konstnär.

Lilly träffade en engelsk målare, Benjamin R Spencer, och de gifte sig 1844. Paret fick 13 barn, varav 7 levde till vuxen ålder.

1848 flyttade Lilly M Spencer med familj till New York i hopp om att finna en större publik.
Benjamin stannade i hemmet och tog hand om barnen, så att Lilly kunde ägna sig åt sitt måleri. Hon gjorde ekonomisk succé med sina träffande målningar från vardagens hushållssysslor.



Lilly M Spencer, Huslig lycka,
1849, olja på duk, 140 x 116 cm


Lilly M Spnecer, Den unge mannens första inköp,
1854, olja på duk, 74 x 63 cm


Lilly M Spencer, Hallon,
1858, olja på pannå, 27 x 37 cm


Lilly M Spencer, Krigsanda i hemmet,
1866, olja på duk, 76 x 83 cm


Lilly M Spencer, Mrs Fithian (We Both Must Fade),
1869, olja på duk, 183 x 136 cm

Rosa Bonheur

Rosa Bonheur, 1822 – 1899, föddes i Bordeaux och var dotter till en teckningslärare. Rosa gick först i lära hos sin far och sedan hos Léon Cogniet i Paris.
Hon lärde sig att kopierade målningar på Louvren, vilka hon sålde till turister.

Rosas stora intresse var att måla av djur, vilket hon blev mycket skicklig på. För att kunna studera djuren ingående sökte hon sig till både bondgård och slakthus. I slakthuset var det praktiskt att ha långbyxor, vilket hon hade även till och från arbetet. Detta var inte tillåtet, varför Rosa tvingades att skaffade sig ett skriftligt tillstånd att få bära långbyxor. Detta tillstånd skulle förnyas var 6:e månad. Senare fick hon ett kejserligt beslut på att alltid få gå i långbyxor.

När Rosa var 27 år blev hon chef för en teckningskola.

Rosa Bonheur ställde från 1841 till 1853 regelbundet ut på Salongen. ”Hästmarknad”, en av de tavlor som hon ställde ut på Salongen, sålde hon för rekordsumman 40 000 France. Detta konstverk blev hennes mest reproducerade.

Rosa Bonheur köpte ett slott i Fontainebleuskogen tillsammans med en väninna. När hon 1865 som första kvinna fick ”the Grand Cross of the Légion d`Honneur”, kom kejsarinnan personligen ut till Rosa i Fontainebleuskogen och överlämnade utmärkelsen.



Rosa Bonheur, Plöjning i Nivernais, 1849, olja på duk, 134 x 260 cm


Rosa Bonheur, Hästmarknad, 1853, olja på duk, 245 x 507 cm


Rosa Bonheur, Brizo vallhund, 1864, olja på duk, 46 x 38 cm

Sarah Miriam Peale

Sarah Miriam Peale, 1800 – 1885, amerikansk målare och syster till Anna och Margaretta Peale.

Sarah ställde redan 1818 ut en målning ”Portrait of a Lady” på Akademin och året därpå ställde hon ut två porträtt och fyra stilleben.

Liksom Anna var hon en tid hos sin morbror Charles i Washington men dock inte så lång tid som sin syster. Hon gjorde karriär som porträttmålare och arbetade i Philadelphia och Baltimore.

1824 valdes hon in i the Pennsylvania Academy tillsamman med sin syster Anna. Hon ställde ut på Akademin regelbundet till 1831.

1846 reste Sarah till St. Louis där hon var den ledande porträttmålaren under 32 år. På senare år målade hon även stilleben. Hon återvände till Philadelphia 1878 och bodde då hos Anna som var änka.

Sarah Miriam Peale blev den främste av de tre målande systrarna Peale.



Sarah Miriam Peale, Susan Avery,
1821, olja på duk, 90 x 70 cm

Sarah Miriam Peale, Stilleben med persikor, olja på duk, 33 x 45 cm

Margaretta Angelica Peale

Margaretta Angelica Peale, 1795, 1882, amerikansk målare och syster till Anna Claypoole Peale.

Margaretta målade i likhet med sin syster stilleben fast i större format och blev känd för att avbilda frukter naturtroget. Han gjorde sitt första stilleben 1810.



Margatetta Angelica Peale, Stilleben med vattenmelon och persikor,
1828, 33 x 50 cm


Margatetta Angelica Peale, Stilleben med persikor,
1865, olja på duk, 25 x 34 cm

Anna Claypoole Peale

Anna Claypoole Peale, 1791 – 1878, amerikansk konstnär och dotter till målaren James Peale och brorsbarn till den kände porträttmålaren Charles Willson Peale.

Anna målade, liksom sin far, miniatyrer. Sitt första stilleben ställde hon ut 1811 på den första utställningen arrangerat av the Pennsylvania Academy i Philadelphia, och tre år senare ställde hon där ut en grupp på tre miniatyrer.
1818-19 reste hon till sin farbror i Washington Charles och vann hans stora beröm för sina miniatyrporträtt målade på elfenben.

1824 valdes hon in i the Pennsylvania Academy, där hon ställde ut regelbundet till 1842. Efter sitt andra giftermål 1841 slutade hon att måla.

Anna Claypoole Peale blev känd för sina porträtt och är en av de första kvinnor i USA att få ett erkännande för sitt yrke och sin framgång.



Anna Claypoole Peale, Nancy Aertsen,
ca 1820, akvarell på elfenben, 9 x 6 cm


Anna Claypoole Peale, Rubens Peale,
1822, akvarell på elfenben, 7 x 5 cm

Marie Eléonore Godefroid

Marie Eléonore Godefroid, 1778 – 1821, var dotter till den franske målaren Francois Ferdinand Godefroid som hade en våning i Louvren. Hon blir snart skicklig att teckna och börjar att arbeta som teckningslärare.

Marie började som accistent åt Francois Gerard i hans ateljé och utvecklade där sin skicklighet som porträttmålare, med kvinnor och barn som specialitet.
I ateljén lär hon sig Gerards handstil och kan svara på de brev som mästaren själv inte hann att besvara.

Hon fick målningsuppdrag av framstående parisare och ett av hennes mest välkända konstverk är målningen ”Marskalk Neys söner”.

Från år 1800 ställde Marie Eléonore Godefroid ut under en tid av 47 år på Salongen.



Marie Eléonore Godefroid, Marskalk Neys söner, 1810, 162 x 173 cm

Constance Mayer

Constance Mayer, 1775/8 – 1821, föddes och levde i Paris.

Hon gick i lära först hos Joseph-Benoit Suvee och sedan hos Jean-Babtiste Greuze. År 1802 blev hon elev hos Prud´hon och senare även hans älskarinna. Constance ärvde pengar efter sin far och kunde skaffa sig en egen ateljé i närheten av Prud´hon. Prud´hons hustru var handikappad och Constance tog hand om uppfostran för de 5 barnen. Constance och Prud´hon arbetade oftast tillsammans och efterhand kan det vara svårt att fastställa vilka tavlor som målats av Constance.

Förlagan till Constances målning ”Venus´ sömn” gjordes av Prud´hon.

Constance Mayer målade mytologiska motiv men även porträtt. Hennes kontakt med Prud´hon bidrog till att hon fick del även i hans bekantskapskrets.

Myten säger att när Prud´hons hustru dör, frågar Constance Prud´hon om han vill gifta sig med henne. Nej, aldrig, svarar han. Efter detta tar Constance en rakkniv och skär halen av sig. Prud´hon kunde inte rädda hennes liv. Efter Constances död rasar hans hälsa och han dör 1823. Båda är begravna i samma grav på Pére Lachaige i Paris.



Constance Mayer, Venus´ sömn, 1806, olja på duk, 97 x 145 cm


Constance Mayer, Sophie Lordon, 1820, olja på duk

Marie-Guillemine Benoist

Marie-Guillemine Benoist, 1768 – 1826, var fransk målare och dotter till en ämbetsman.

Marie-Guillemine Benoist studerade hos Vigée-Lebrun och hennes tidiga verk var påverkade av sin läromästare. Senare studerade hon hos Jacques-Louis David och hennes senare målningar gick i nyklassicismens stil. Hon målade skilda genrer allt från historiska motiv till familjeporträtt. Bland uppdragsgivarna fanns Napoleon och hans familj.

Marie-Guillemine Benoists målningar tog upp aktuella händelser. Tavlan ”Negress”, som hon målade år 1800, inspirerades av den nya förordningen som avskaffade slaveriet.



Marie-Guillemine Benoist, Negress,
1800, olja på duk, 81 x 65 cm


Marie-Guillemine Benoist, Elisa Bonaparte,
ca 1800, olja på duk, 214 x 129 cm

Marie-Denise Villers

Marie-Denise Villers, 1774 – 1821, föddes i Paris med efternamnet Lemoine. Hon kom från en konstnärsfamilj och hennes två systrar blev även de duktiga konstnärer.

Marie-Denise var en stjärnelev till den franska konstnären Girodet. Hon fick även lektioner av François Gérard och Jacques-Louis David. Marie-Denise är föga känd idag men när hon ställe ut på konstsalongerna väckte hennes porträttmålningar uppmärksamhet. Tavlan ”Ung dam tecknar”, som kan vara ett självporträtt, ställde hon ut på Salongen 1801.

Historien om denna tavla, ”Ung dam tecknar”, är lång och förvillande. Tavlan köptes på 50-talaet av The Metropolitan Museum of Art och med Jacques-Louis David som konstnär. Upphovsmålaren ändrades senare, efter undersökningar, till Constance Charpentier som levde mellan åren 1767 och 1849. Constance har också på de senaste, mindre än 5 åren, fått lämna ifrån sig upphovsrätten till förmån för en ny teori som säger att det är Marie-Denise Villers som målat tavlan. Tavlan hänger fortfarande kvar på The Metropolitan Museum of Art i New York.



Marie-Denise Villers, Ung dam tecknar,
1801, olja på duk, 161 x 129 cm

Marguerite Gérard

Marguerite Gérard, föddes i Grass, Provence 1761 och dog i Paris 1837. Hennes far var verksam inom parfymbranschen.

När Marguerite var 16 år flyttade hon till Paris och bodde hos sin äldre syster med man. Hennes syster var gift med målaren Jean-Honoré Fragonard. Marguerite försörjde sig på att tillverka kopparstick av tavlor som Fragonard hade målat. På detta sätt spreds Fragonards tavlor och gjorde hans tavlor kända. Marguerite lärde sig så småningom av Fragonard att måla. Hon målade även tavlor gemensamt med Fragonard. Trots hennes vackra porträtt- och stillebentavlor är Marguerite mest känd för sina motiv ur vardagslivet. I 1800-talets Frankrike rankades sådana motiv före stilleben men efter de historiska. Hennes kundkretsbestod av medelklassen men även av sådana storheter som Napoleon och Louise XVII.

Marguerite Gérard var något av rebell. Hon gifte sig aldrig och visade öppet sitt ointresse för Akademin. Hennes storhet som fransk kvinnlig konstnär är jämställd med dåtidens främsta, och hon skaffade sig en betydande förmögenhet.



Marguerite Gérard, Två kvinnor läser ett brev,
ca 1785, olja på pannå, 62 x 52 cm


Marguerite Gérard, Jean-Honoré Fragonard,
Läsande dam, ca 1786, olja på duk, 65 x 54 cm

Marguerite Gérard, Sov mitt barn,
ca 1788, 55 x 45 cm

Marguerite Gérard, Preludium till konsert,
ca 1810, olja på duk, 57 x 48 cm

Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun

Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, 1755 – 1842, föddes I Paris. Hennes far var porträttmålaren Louis Vigée och han lärde henne måla. Fadern dog tidigt, men modern träffade en rik juvelerare. Han delade dock inte med sig något av sina pengar utan familjen fick klara sin egen ekonomi själv. Detta gjorde att Elisabeth snabbt fick lära sig att måla för att försörja sin mor och sin yngre bror. Redan när hon var 15 år tjänade hon tillräckligt med pengar på att måla porträtt, så att det räckte till dem alla tre.

Elisabeth gifte sig med målaren och konsthandlaren Jean-Baptiste-Pierre Lebrun som hjälpte henne att få de rätta kontakterna inom konstvärden. Hon fick bra kontakt med den franska drottningen Marie Antoinette och var hennes hovmålare under ett decennium. 1783 valdes hon, med hjälp av den franska drottningen, in i The Royal Academy.

Elisabeth studerade Rubens tavlor och var särskilt intresserad av de skuggor av hattbrätten som han måla i modellens ansikte. Hon tränade sig i detta och lyckades med detta i sin målning ”Själporträtt med halmhatt”.

Vid den franska revolutionen flydde hon och var utomlands i 12 år. Mannen stannade kvar i Frankrike. Hon reste först till Italien, sedan till Österrike och slutligen St Petersburg. När revolutionen är slut 1802 kan hon återvända till Frankrike. 1803 åker hon till England men återvänder så småningom till Paris. Hon är då skild från sin man. De sista 33 åren delade hon mellan sin flotta våning i Paris och, för idyllens skull, ett lantställe i Louvecciennes.

Som porträttmålare var Elisabeth populär. Hon målade sina modeller så att de såg vackra ut. Under sittningen fick de låna kläder ur hennes garderob så att modellen fick den karaktär som Elisabeth vill. Notabelt är att på hennes självporträtt, som hon gjort under åren, har hon inte åldrats.

Förutom porträtt gjorde Elisabeth några enstaka tavlor med mytologiska motiv.



Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun,Självporträtt med halmhatt,
efter 1782, olja på duk, 98 x 70 cm


Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, Marie Antoinette och hennes barn,
1787, olja på duk, 275 x 215 cm


Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, Hubert Robert, målare,
1788, olja på trä, 105 x 84 cm


Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, Madame Perregaux,
1789, olja på pannå, 100 x 79 cm


Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, Självporträtt,
1800, olja på duk, 79 x 68 cm


Elisabeth-Louise Vigée-Lebrun, Mme de Staäel som Corinna,
1808, olja på duk, 140 x 118 cm

Adélaide Labille-Guiard

Adélaide Labille-Guiard, 1749 – 1803, föddes i Paris och var dotter till en modehandlare. Sina första lärosteg i måleri fick hon hos en miniatyrmålare som hade sin ateljé granne med sin fars affär.

1769 gifte han sig med Louis-Nicolas Guiard. Deras äktenskap blev barnlöst. Efter några år separerar paret.

Mellan åren 1769 och 1774 studerade hon pastellmålning. Det visade sig dock att denna teknik inte gav samma framgång för Adélaide som oljemåleriet

Adélaide hade ambitionen att komma in i Akademin. Hon började arbeta i hennes barndomskamrat François-André Vincents ateljé. Detta gav till resultat att hon 1783 blev upptagen i the Académie Royale.
André var hennes drömprins och sedermera gifter sig paret.


Adélaide Labille-Guiard,Självporträtt med 2 elever,
1785, 211 x 151 cm


Adélaide Labille-Guiard, François-André Vincent,
1795, 73 x 59 cm

Anne Vallayer-Coster

Anne Vallayer-Coster, 1744 – 1818, föddes i Paris. Hon lärde sig att måla av sin far som var hovjuvelerare. I fadern krets fanns flera stillebenmålare som gjorde intryck på Anne.

1770, när Anne var 26 år, presenterade hon sina målningar för Akademin och blev antagen.

Anne Vallayer-Coster storhet var att måla vardagsting. Hon kunde få en duk i ett stilleben att se naturligt tillknycklad ut. Detta hade hon lärt sig genom att studera de holländska målarna.

Hon utsågs till hovmålare åt Marie-Antoinette och bodde en tid på Louvren som på den tiden var ett slott.

Efter revolutionen målade hon tavlor till den rika medelklassen. Hennes tavlor uppskattades för hennes ljusa, fräscha stilleben och hennes allegoriska målningar.
Anne Vallayer-Coster var mycket produktiv och lämnade efter sig ca 400 verk.


Anne Vallayer-Coster, Stilleben med skinka, flaskor och rädisor,
1767, 45 x 55 cm


Anne Vallayer-Coster, Stilleben med havsväxter, snäckor och koraller,
1769, olja på duk, 130 x 97 cm


Anne Vallayer-Coster, Stilleben med flaska, 1770, 28 x 33 cm

Angelika Kauffmann

Angelika Kauffmann föddes 1741 i Chur i Schweiz på gränsen mot Tyskland och dog 1807 i Rom. Hon var dotter till porträtt- och freskmålaren Joseph Johann Kauffmann. Angelika utbildade sig åren 1753 till 1766 under resor i Italien med sin fader och besökte städerna Milano, Florens Rom, där hon gjorde Winckelmanns bekantskap, och Neapel.

Hon flyttade till Rom 1763 och var där till 1766. I Rom träffade hon bland andra Johann Wolfgang von Goethe och skapade vänskapliga kontakter. I Rom uppmärksammas hon av engelska turister som nar de återvände hem berättade de att det i Rom fanns en duktig porträttmålare. Detta kom till den berömde engelske portmålaren Joshua Reynolds kännedom.

1776 åkte hon till London och träffade Joshua Reynolds. När Reynolds bildade The Royal Academy år 1768, tog han bland andra med sig Angelika Kauffmann i den kommitté som assisterade honom. Sedermera friade Reynolds till Angelika men fick nej.
Angelika gifter sig däremot i London med en svensk man som säger sig vara greve Horn. När det uppdagas att han är en sol-och-vårare skiljer sig Angelika.
1781 gifte hon sig med en målare från Venedig, Zucci, en gammal vän till hennes far, och återvände med honom till Italien, först till Venedig och sedan till Rom.

Angelika börjar sin karriär som porträttmålare. Porträtten hölls i mjuka linjer och milda färger. Hon hade tagit intryck av Reynolds men målade på ett mera ”kvinnligt” sätt. Efterhand tog Angelika upp mytologiska och historiska och även religiösa motiv. Hennes tavlor på senare tid blir mera kraftfulla.


Angelika Kauffmann, Bacchus och Ariadne, 1764,
olja på duk, 166 x 125 cm


Angelika Kauffmann, Dam som vestal, ca 1770,
olja på duk, 91,5 x 71,5 cm


Angelika Kauffmann, Skiss till Kungafamiljen av Neapel, 1783,
olja på duk, 72 x 99 cm


Angelika Kauffmann, Kristus och Samaritanskan vid brunnen,
1796, 124 x 159 cm

Françoise Duparc

Françoise Duparc, 1726 – 1778, föddes i Marseille. Hennes mor var spanjorska och hennes far var fransman. Fadern var skulptör och både Françoise och hennes syster var med sin far på hans arbeten och hjälpte till. Detta blev bra träning för Françoise.

Som vuxen åker hon till Paris och arbetar som konstnär. Hon målar människor i dagliga arbeten, ex vis kvinnor som handarbetar.

Efter vistelsen i Paris återvände Françoise till Marseilles där hon valdes in i Konstakademin 1777.


Françoise Duparc, Örtförsäljerska


Françoise Duparc, Handarbete

Anna Dorothea Therbusch

Anna Dorothea Therbusch föddes i Berlin och levde mellan åren 1721 och 1782. Hon var dotter till porträttmålaren Georg Lisiewski som hade polsk härstamning. Fadern gav Anna de första lärostegen i måleri varefter hon gick i lära i Paris Antoine Pesue.

När Anna var 20 år gifte hon sig med en krögare och tar senare upp målandet på allvar. Hon arbetar i Stuttgart 1761-1762 för Charles-Eugene och 1763-1764 för Charles Theodore Wittelsbach i Mannheim.

1765 reste Anna Dorothea Therbusch till Paris och sökte in till Akademin men kom tyvärr inte in. Man trodde inte att det var hon som hade målat de tavlor, som hon visade upp, med kommentaren ”att så bra tavlor kan ingen kvinna göra”.

Anna återvände ytterligare en gång till Paris 1765. Denna gång blir hon och hennes tavlor accepterade och hon väljs in i Akademin 1767.

1769 återvände hon till Berlin och fick i uppdrag av Fredrik II, Fredrik den store av Preussen, att måla mytologiska motiv till hans palats. Hans lustslott Sans-Souci i Potsdam var ett kulturellt centrum dit konstnärer och författare inbjöds. Det blev 18 st stora målningar.

Anna fick i uppdrag att måla porträtt av medelklassen i Berlin och 1773 fick hon i uppdrag av Catherine II, kejsarinnan av Ryssland att måla ett porträtt av den kungliga preussiska familjen.

Anna Dorothea Therbusch produktion bestod av porträtt och självporträtt samt religiösa och mytologiska motiv. Bland de 200 verk som är bevarade finns också pasteller och teckningar.


Anna Dorothea Therbusch, Självporträtt, ca 1770, olja på duk,
151 x 115 cm


Anna Dorothea Therbusch, Fredrick II "Fredrik den Store av Preussen",
1772, olja på duk, 258 x 176 cm

Rosalba Carriera

Rosalba Carriera föddes i Venedig och levde mellan åren 1675 och 1757. Hennes far lärde henne att måla porträttminiatyrer på elfenben tidigt i hennes karriär. Venedig var på den tiden ett stort turistmål med besökare från hela Europa inte minst England. Rosalba försörjde sig på att måla miniatyrer på solfjädrar och lock till snusdosor. Hon var den första målaren som gjorde sig berömd på att måla miniatyrer.

Den första uppsättningen pastellkritor fick hon levererade från Rom genom en engelsmans försorg. Han hade sett hennes miniatyrmålningar och ville att hon skulle pröva på att arbeta med pastellkritor.

Rosalba övergick till att måla porträtt i pastell. Hennes tidigaste pastellmålning är daterad 1703. Många av dåtidens högt uppsatta personer som passerade Venedig blev avporträtterade av henne. Kardinal Melchior de Polignac tog en lång omväg på en resa för att komma till Venedig och bli avporträtterad av Rosalba Carriera.

Pastellkritor hade tidigare enbart använts av amatörer och för att göra enklare skisser och förlagor. Med Rosalba blev pastellmålning populärt och vedertaget för seriösa porträtt.

August III av Polen var en stor beundrare av Rosalba Carriera. Hon målade av honom 1713. Detta blev början på en kollektion på mer än 150 pasteller som finns på Dresden Gemälde Galerie.

Rosalba Carriera flyttade med sin familj till Paris i mars 1720. Samma år blev hon medlem i The French Royal Academy. I Paris träffade hon många franska konstnärer och fick göra parträtt av många kända personer och även av Louis XV som ung.
Under tiden i Paris kom hon i kontakt med den svenska konstnären Gustaf Lundberg och lärde honom pastellmålning. Gustaf Lundberg blev en av samtidens främsta pastellmålare.

Redan året efter Rosalba kom till Paris återvände hon till Venedig för att några år senare flytta till Wien och arbeta på Modena assisterad av sin syster Giovanna.

De två sista decennierna i Rosalbas liv präglades av både psykiska och fysiska problem. Hennes syster dör 1738 och åtta år senare mister Rosalba sin syn. Trots motgångarna fortsatte hon att arbeta och att hjälpa yngre konstnärer. Rosalba Carriera gifte sig aldrig.


Rosalba Carriera, Självporträtt med en bild på sin syster, 1715


Rosalba Carriera, Louis XV som ung, ca 1720,
pastell på papper, 45,7 x 35,6 cm



Rosalba Carriera, America, ca 1730,
pastell på papper, 42 x 33 cm


Rosalba Carriera, Flicka med ciambella,
pastell på papper, 1730, 34 x 27 cm


Rosalba Carriera, Kardinal Melchior de Polignac, ca 1732,
pastell på blått papper, 58 x 45 cm