Rafael, 1483-1520, var en italiensk konstär och arkitekt under högrenässansen. Han föddes i staden Urbino och hans far var målare vid det lilla hovet i staden. Av sin far fick Rafael de första lärdomarna i måleri.
Rafael fick plats som elev hos mästaren Pietro Perugino. I artonårsåldern ansågs Rafael vara fullärd och uppnått nivån som mästare.
Under de närmaste åren målade Rafael bland annat flera altartavlor i traktens kyrkor.
15045 reste han till Florens. Där fick han inspiration från Leonardo da Vinci.
1508 kallades Rafael av påven till Rom. Han anlitades till att arbeta med de stora vägg- och takmålningarna i Vatikanens "stanzer", rummen i påvens palats.
År 1511 slutförde Rafael det arbete som ofta räknas som hans största mästerverk, Skolan i Aten. Den stora väggmålningen ingår i en serie målningar som visar upp de klassiska vetenskaperna i det rum, Stanza della Segnatura, som var tänkt att fungera som påvens bibliotek.
Rafael blev Rom trogen resten av sitt liv. I Rom fanns den 8 år äldre Michelangelo, en både konkurrent och inspirationskälla.
Senare tiders konstexperter har tvistat om vilka delar av konstverken som egentligen utförts av Rafael och vilka som gjorts av hans assistenter, En del av assistenterna blev senare även de framstående mästare.
Rafael, Marias kröning, 1502-03, olja, 267 x 163 cm
Rafael, Jungfruns bröllop, 1504, olja på panel, 170 x 117 cm
Rafael, Jungfrun i det gröna, 1506, olja på panel, 113 x 88 cm
Rafael, Påve Julius II, ca 1512, olja på panel, 63 x 40 cm
Rafael, Stanza della Segnatura, 1509-11, fresk